Sommar-resumé
Svårt att veta var man skall börja.. Det händer en hel del. I juni var Lovisa och Alcon på hoppläger för Anna Jutestrand-Tollbom, Burhults stuteri och ridskola. Bra som vanligt!
Hästarna går för fullt; Thea och Lotta rider Pawnee, Lovisa rider Alcon och Casablanca och Emil rider alla tre hästarna! Desdemona och Emilia går på bete, Sheridan grejar vi lite med också förstås. Lovisa har suttit på hans rygg ett par gånger. En snäll kille!
Thea har en stor vän i Pawnee, de båda kommer jättebra överens!
Anna och Maud Enmark har varit och hälsat på! Givetvis ville de titta på Emilia som är efter deras hingst Manne, men vi hann med mycket mer denna dag bl a en tur till Sussies Häst och Fritid och fick en pratstund med Sussie även om hon var i full färd med förberedelser inför Falsterbo. Hon skulle iväg och tävla med två hästar dagen därpå. Titta gärna in på Sussies hemsida http://www.sussieshast.com/startsida.html
Anna hade förstås kameran med sig och fotograferade. Komiskt nog passade jag på att stjäla alla bilder från dem innan de åkte hem *hehe* (Klippte ut istället för att kopiera dem till min dator)
Emilia-bus!
Även vår prins Alcon fanns med bland bilderna som jag "stal" ♥
Vi har genomfört två lyckade ridläger i juli. Härligt väder, glada barn, snälla hästar! Vad mer kan man begära? Sovit på höloft, ridit på långturer, badat, hopptävling mm. Nedan ett smakprov på bilder. Gå in i vårt galleri på hemsidan och titta på alla bilderna från ridlägren-väl värt ett besök!
Casablanca debuterade här i uppsutten hoppning. Givetvis problemfritt - som alltid med den hästen!
Oscar och Johanna samt Alcon och Linus
Pawnee och Julia
Lovisa och Alcon har i juli varit 5 dagar hos familjen Johansson i Sannum. Besöken där är kära för Lovisa. Det blir förstås mycket ridning!
Barbackaridning på gärdet - i klänning!
Minsann! Här har Lovisa kommit upp på Carinas trotjänare Bubben, 27 år. (Lipizzaner x varmblod) Denna häst var med mig och Carina i våra ungdomsår. Han är still going strong. Kan busa ibland!
Å så Emelie på Bianca i täten (u Desdemona e Commence)
Annie på arabstoet Regenta
Så var det dags för Athenas 3-årspremiering. Athena, som är helsyster till Casablanca, har vuxit bra och därmed också vuxit över ponny av cobtyp-måttet och blivit en liten welsh cob. Hon missade kvalitetsboken med en poäng, tyvärr, men kritiken var god och hästen är lika kalastrevlig för det.
TYP: Rastypisk av mindre modell, välväxt 7
HHB: Vackert huvud, kort hals, bra överlinje 7
EXTR: Relativt korekt 8
SKRITT: Vägvinnande energisk skritt 8
TRAV: Energisk, markbunden bak 7
37 p Klass G
Det var allt för denna gången! Nu är det Riks-utställningen som gäller för Emilia. Löshoppningsträning för Sheridan och de andra kusarna som är igång samt knatteridläger. Casablanca är hos hingst också förresten! ♥
Hästarna går för fullt; Thea och Lotta rider Pawnee, Lovisa rider Alcon och Casablanca och Emil rider alla tre hästarna! Desdemona och Emilia går på bete, Sheridan grejar vi lite med också förstås. Lovisa har suttit på hans rygg ett par gånger. En snäll kille!
Thea har en stor vän i Pawnee, de båda kommer jättebra överens!
Anna och Maud Enmark har varit och hälsat på! Givetvis ville de titta på Emilia som är efter deras hingst Manne, men vi hann med mycket mer denna dag bl a en tur till Sussies Häst och Fritid och fick en pratstund med Sussie även om hon var i full färd med förberedelser inför Falsterbo. Hon skulle iväg och tävla med två hästar dagen därpå. Titta gärna in på Sussies hemsida http://www.sussieshast.com/startsida.html
Anna hade förstås kameran med sig och fotograferade. Komiskt nog passade jag på att stjäla alla bilder från dem innan de åkte hem *hehe* (Klippte ut istället för att kopiera dem till min dator)
Emilia-bus!
Även vår prins Alcon fanns med bland bilderna som jag "stal" ♥
Vi har genomfört två lyckade ridläger i juli. Härligt väder, glada barn, snälla hästar! Vad mer kan man begära? Sovit på höloft, ridit på långturer, badat, hopptävling mm. Nedan ett smakprov på bilder. Gå in i vårt galleri på hemsidan och titta på alla bilderna från ridlägren-väl värt ett besök!
Casablanca debuterade här i uppsutten hoppning. Givetvis problemfritt - som alltid med den hästen!
Oscar och Johanna samt Alcon och Linus
Pawnee och Julia
Lovisa och Alcon har i juli varit 5 dagar hos familjen Johansson i Sannum. Besöken där är kära för Lovisa. Det blir förstås mycket ridning!
Barbackaridning på gärdet - i klänning!
Minsann! Här har Lovisa kommit upp på Carinas trotjänare Bubben, 27 år. (Lipizzaner x varmblod) Denna häst var med mig och Carina i våra ungdomsår. Han är still going strong. Kan busa ibland!
Å så Emelie på Bianca i täten (u Desdemona e Commence)
Annie på arabstoet Regenta
Så var det dags för Athenas 3-årspremiering. Athena, som är helsyster till Casablanca, har vuxit bra och därmed också vuxit över ponny av cobtyp-måttet och blivit en liten welsh cob. Hon missade kvalitetsboken med en poäng, tyvärr, men kritiken var god och hästen är lika kalastrevlig för det.
TYP: Rastypisk av mindre modell, välväxt 7
HHB: Vackert huvud, kort hals, bra överlinje 7
EXTR: Relativt korekt 8
SKRITT: Vägvinnande energisk skritt 8
TRAV: Energisk, markbunden bak 7
37 p Klass G
Det var allt för denna gången! Nu är det Riks-utställningen som gäller för Emilia. Löshoppningsträning för Sheridan och de andra kusarna som är igång samt knatteridläger. Casablanca är hos hingst också förresten! ♥
En sorglig historia
Efter två månaders väntan på Alices valpar så var det så dags för henne att valpa, natten till midsommardagen. Det blev inte mycket sömn för matte eftersom Alice ville ha sällskap. Vid tretiden på natten/morgonen föddes en liten tikvalp. Knepigt nog blev det bara en. Gjorde inte så mycket, var glad över att det var en tik så att vi kunde behålla den själva. Roligt att det blev någon!
Alice var ganska orolig, ville ha sällskap hela tiden och så fick det bli! Undertecknad tillbringade all tid hos henne och valpen, annars kom hon efter med den lilla i munnen. Det var lite stökigt och oroligt och lilla valpen, som vi gav namnet Sissi, fick inte heller mycket ro. Mamma slickade och slickade, bäddade och ordnade och var ganska stressad över att ha blivit mamma verkade det som.
På andra dygnet kändes det lite hopplöst. Frågan var om den lilla diade som den skulle? Kanske hade hon också blivit nerkyld? Jag talade med flera uppfödare samt veterinärer. Lite olika bud, allt från att låta det gå som det naturligt skulle gå eller att åka in till veterinär med henne och eventuellt vätska upp den lilla med koksaltlösningssprutor. Vi valde att ge Sissi alla förutsättningar så det blev att åka till smådjursakuten på söndageftermiddag för uppvätskning och värme! Det fanns inga fel såsom läpp-gomspalt eller dylikt så veterinären tyckte att det fanns gry i Sissi och i och med det ett visst hopp.
Vi fortsatte hemma att värma handdukar och Alice som lugnat sig något, men jag behövde vara henne nära hela tiden, lät sig mjölkas och jag gav Sissi med spruta i munnen. Så höll vi på varannan timma dygnet runt. Snacka om heltidsjobb! På dygn tre köpte jag mjölkersättningspulver för att få mer ordning på allt. Jobbigt att mjölka tik även om det gick det också.
Lilla Sissi blev oss väldigt kär. Jag gav allt jag kunde till denna lilla tjej. Fast besluten om att greja detta om det var meningen vill säga. Man kan göra allt och det hjälper ändå inte. Försöka måste man, det är ett liv!
På fjärde dygnet började hon gny väldigt. Alice visste inte hur hon skulle trösta och även jag kände en oro inom mig. Hon åt dock hyfsat. Halv ett på natten åt hon jätteduktigt! Jag kände en stor tillfredsställelse, somnade gott om och var väldigt hoppfull. Halv tre ringde klockan. Dags för mat. Då låg Sissi död jämte sin mamma...
Jag trodde mitt hjärta brast! Hur kunde man känna så starkt för en sådan liten varelse?! Inom mig visste jag ändå att detta nog var bäst, det var naturens gång. Alice och jag somnade om. På morgonen fick Alice givetvis själv komma till insikt om att hennes bebis var död, det fick ta den tid hon behövde för att lämna rummet och Sissi. Visst var det en enorm lättnad arbetsmässigt detta, men jag saknade och sörjde. Ont gjorde det inom mig. Hur kan man fästa sig så vid en sådan liten nyfödd och oansenlig valp?
Ytterligare ett dygn senare var Alice sitt vanliga jag igen, glad och sprallig! Skönt. Det kändes som om jag tog det hårdare-förmodligen gjorde jag det.
Orsak? Fading Puppysyndrom? Till synes friska valpar som ger upp? Eller blev hon nerkyld första dygnet av mammans myckna slickande och oroliga bäddande? Var det något fel på den lilla ändå som inte syntes? Kanske visste Alice att något inte stod rätt till och var orolig därför? Frågorna är många. Jag gjorde vad jag kunde. Alice mår jättebra nu och vi får lägga denna tragiska historia bakom oss.♥ Karin
Alice var ganska orolig, ville ha sällskap hela tiden och så fick det bli! Undertecknad tillbringade all tid hos henne och valpen, annars kom hon efter med den lilla i munnen. Det var lite stökigt och oroligt och lilla valpen, som vi gav namnet Sissi, fick inte heller mycket ro. Mamma slickade och slickade, bäddade och ordnade och var ganska stressad över att ha blivit mamma verkade det som.
På andra dygnet kändes det lite hopplöst. Frågan var om den lilla diade som den skulle? Kanske hade hon också blivit nerkyld? Jag talade med flera uppfödare samt veterinärer. Lite olika bud, allt från att låta det gå som det naturligt skulle gå eller att åka in till veterinär med henne och eventuellt vätska upp den lilla med koksaltlösningssprutor. Vi valde att ge Sissi alla förutsättningar så det blev att åka till smådjursakuten på söndageftermiddag för uppvätskning och värme! Det fanns inga fel såsom läpp-gomspalt eller dylikt så veterinären tyckte att det fanns gry i Sissi och i och med det ett visst hopp.
Vi fortsatte hemma att värma handdukar och Alice som lugnat sig något, men jag behövde vara henne nära hela tiden, lät sig mjölkas och jag gav Sissi med spruta i munnen. Så höll vi på varannan timma dygnet runt. Snacka om heltidsjobb! På dygn tre köpte jag mjölkersättningspulver för att få mer ordning på allt. Jobbigt att mjölka tik även om det gick det också.
Lilla Sissi blev oss väldigt kär. Jag gav allt jag kunde till denna lilla tjej. Fast besluten om att greja detta om det var meningen vill säga. Man kan göra allt och det hjälper ändå inte. Försöka måste man, det är ett liv!
På fjärde dygnet började hon gny väldigt. Alice visste inte hur hon skulle trösta och även jag kände en oro inom mig. Hon åt dock hyfsat. Halv ett på natten åt hon jätteduktigt! Jag kände en stor tillfredsställelse, somnade gott om och var väldigt hoppfull. Halv tre ringde klockan. Dags för mat. Då låg Sissi död jämte sin mamma...
Jag trodde mitt hjärta brast! Hur kunde man känna så starkt för en sådan liten varelse?! Inom mig visste jag ändå att detta nog var bäst, det var naturens gång. Alice och jag somnade om. På morgonen fick Alice givetvis själv komma till insikt om att hennes bebis var död, det fick ta den tid hon behövde för att lämna rummet och Sissi. Visst var det en enorm lättnad arbetsmässigt detta, men jag saknade och sörjde. Ont gjorde det inom mig. Hur kan man fästa sig så vid en sådan liten nyfödd och oansenlig valp?
Ytterligare ett dygn senare var Alice sitt vanliga jag igen, glad och sprallig! Skönt. Det kändes som om jag tog det hårdare-förmodligen gjorde jag det.
Orsak? Fading Puppysyndrom? Till synes friska valpar som ger upp? Eller blev hon nerkyld första dygnet av mammans myckna slickande och oroliga bäddande? Var det något fel på den lilla ändå som inte syntes? Kanske visste Alice att något inte stod rätt till och var orolig därför? Frågorna är många. Jag gjorde vad jag kunde. Alice mår jättebra nu och vi får lägga denna tragiska historia bakom oss.♥ Karin
