Kattungar o en del annat
Kattungarna som föddes i slutet på augusti är några riktiga små charmtroll! Man vill gärna behålla dem allihop men det går ju knappast. Den lille röde hanen ska vi i alla fall spara själva, vi är väldigt förtjusta i röda katter här, och så hoppas vi hitta nya hem till de två små tjejerna som också är väldigt speciella.
Mamma Promilla med sina små.
Vad händer annars? En hel del smått och gott. Hårdast går Alcon och Pawnee. Träningarna för Sussie Blomqvist gör gott för både hästar och ryttare.
Ibland måste man direkt revidera vad man tidigare sagt... I förra inlägget lovordade jag det svenska poängsystemet som sade lite mer än bara en medaljs valör. Efter unghästutställningen i Hanaskede i oktober måste jag säga att det engelska systemet nog är bättre trots allt! Athena fick silver punkt slut! ;o) Nja, hon visades alltså där, och efter de 38 poängen exteriört i Nossebro en månad tidigare, så kändes 35 i Hanaskede inte så kul... Carina är nöjd och glad i alla fall, och jag var förhindrad att närvara och var inte med och yrade runt denna dag i nervositet, tack och lov. Det sparade mina nerver något ska tillstås. 35 poäng är silver-så en får vara nöjder trots allt och världen går inte under för ett något sämre resultat på en utställning en gång. Men visst är det typiskt- denna gång hade enbart en valör -silver- känts bättre... Vidare så har Carina på pränt sedan flertalet gånger tidigare vad Athena går för, därför var inte humöret i bott hos henne för det. Jag vågar nog skvallra om att Athena också ska byta ägare så småningom. Får återkomma om detta när det blir klart, men det verkar bli hur passande och bra som helst.
Det går mot vinter. Hästarna får komma in på nätterna. Det blir fort vant med nya rutiner. Emilia får bo med mamma ett tag till, sedan skiljer vi av henne åtminstone nattetid till att börja med.
Det är fortfarande lite skönt i solen tycker Casablanca och Sheridan.
Mamma Promilla med sina små.
Vad händer annars? En hel del smått och gott. Hårdast går Alcon och Pawnee. Träningarna för Sussie Blomqvist gör gott för både hästar och ryttare.
Ibland måste man direkt revidera vad man tidigare sagt... I förra inlägget lovordade jag det svenska poängsystemet som sade lite mer än bara en medaljs valör. Efter unghästutställningen i Hanaskede i oktober måste jag säga att det engelska systemet nog är bättre trots allt! Athena fick silver punkt slut! ;o) Nja, hon visades alltså där, och efter de 38 poängen exteriört i Nossebro en månad tidigare, så kändes 35 i Hanaskede inte så kul... Carina är nöjd och glad i alla fall, och jag var förhindrad att närvara och var inte med och yrade runt denna dag i nervositet, tack och lov. Det sparade mina nerver något ska tillstås. 35 poäng är silver-så en får vara nöjder trots allt och världen går inte under för ett något sämre resultat på en utställning en gång. Men visst är det typiskt- denna gång hade enbart en valör -silver- känts bättre... Vidare så har Carina på pränt sedan flertalet gånger tidigare vad Athena går för, därför var inte humöret i bott hos henne för det. Jag vågar nog skvallra om att Athena också ska byta ägare så småningom. Får återkomma om detta när det blir klart, men det verkar bli hur passande och bra som helst.
Det går mot vinter. Hästarna får komma in på nätterna. Det blir fort vant med nya rutiner. Emilia får bo med mamma ett tag till, sedan skiljer vi av henne åtminstone nattetid till att börja med.
Det är fortfarande lite skönt i solen tycker Casablanca och Sheridan.
Fölmönstring 4 okt
Årets höjdpunkt är fölmönstringen som hålls på hösten. I 8 år har vi haft sådan hemma på gården. Det är ett unikt tillfälle att få sina föl mönstrade utav proffs, man får en tydligare förklaring och mer noggrann beskrivning av fölet än vad man ex får på en utställning. Särskilt de engelska utställningarna känns lite fattiga tycker jag. Det delas ut guld, silver eller bronsplakett, men man vet egentligen inte så mycket om vad som var bra eller dåligt på ens häst då ingen närmare beskrivning görs. En sådan utställning blir alltså mer en tävling om championatstitlar och gulden. Welshen som är en engelsk ras har ju sina egna welshutställningar under året och givetvis är de festliga på sitt vis, att bli bäst in show (BIS) eller bäst i rasen (BIR) osv är ju en känsla som slår det mesta! Men att få silver säger ju inte så mycket, även om silver inte är att förakta. Är det 35 eller 39 poäng som det står för? Svagt eller starkt silver? Man har ingen aning. Vinner man guld är det kalaskul, men att ligga nära brons eller nära guld är ju en enorm skillnad på ett silver. Jag är alltså en älskare av det svenska systemet, det kan jag inte sticka under stol med. Fölmönstring är en fest som numera även lockar puplik.
Till denna mönstring var 5 föl anmälda inklusive vår Emilia. Domare var som de flesta gånger Morgan Johnsson.
Jättekul att det kom föl från olika håll; Ljungskile, Bullaren och Härryda.
När Enmarkens Megan lastades ur transporten så kände åtminstone jag det direkt att detta blir dagens högst bedömda föl! Jag sade det också till ägaren. Och ute och cyklade var jag inte, för Megan var inte bara dagens bästa föl utan också förmodligen det bästa föl Morgan sett i hela sitt liv, sade han!!! WOW!
©Lovisa Andersson
Det är bara att gratulera. Megan är fantastisk! Poängraden blev 99988 = 43 p. Mer ville han inte sätta på ett föl, men denna tjej trodde Morgan verkligen hade framtiden för sig!
Sedan var det ju inte så kul för oss andra att gå ut med våra hästar efter den starten... Resten hamnade liksom på skuggsidan men alla skulle ju visas även om vi nog kände för att strunta i alltihop och gå hem ;o)
Humlegårdens Euro visades som nummer två. Han rörde sig väldigt bra och det belönades han för och slutsumman blev 37 p.
©Lovisa Andersson
Nummer tre i ordningen var Enmarkens Evita som också hon fick 37 p.
©Lovisa Andersson
Därefter var det dags för Emilia. Hon höll god kvalitet tyckte Morgan och hennes poängrad blev 88797 = 39 för vilket vi tackar. Känns också lovande för framtiden. Ett klass 1 föl. Mycket nöjda är vi över det!
©Ann Wadström
Slutligen var det dags för Paddington från Bullaren. De andra fölen var welsh cobföl alla fyra medan Paddington var en welsh partbred. Han var av god modell och såg trevlig ut, slutpoängen blev 36.
©Ann Wadström
©Ann Wadström
Älskliga Emilia!♥
